Intervju: Daniel Réhn och Edward af Sillén

Daniel Réhn och Edward af Sillén är författarduon som har skrivit manus åt såväl melodifestivalen, som Colin Nutleys senaste film Medicinen. Nu är de tillbaka i högform med Helena Bergströms julkomedi En underbar jävla jul. En film där homofobi, racism och normbrytande familjekonstellationer står för en stor del av underhållningen. I rollerna ser vi bland andra Robert Gustafsson, Maria Lundqvist och Anastasios Soulis.

Vilken är den största utmaningen med att skriva komedifilm?

[E] - Det är en ångest man alltid sitter med när man skriver. Det jag tycker att vi saknar i svensk film är spelglädje och glädjen i att berätta en historia utan att överanalysera för mycket. Att våga lita på en situation och sina skådespelare. Med den här filmen var det viktigt att samla många begåvade skådespelare i ett hus under en väldigt begåvad ledning och låta dem ha kul.

[D] - I det stora hela ligger utmaningen i att försöka använda det man själv tycker är roligt istället för att skapa situationer bara för att de borde vara roliga.

Författarduon berättar att de försöker snappa upp så mycket som möjligt av det som sker runt omkring dem för inspiration. 

[E] - Eftersom jag kommer från en väldigt liten familj på tre personer, går jag igång på att höra folk berätta om sina familjehögtider. Jag är särskilt förtjust i att höra om mina vänners stora familjers julfirande

[D] -  Det behöver inte nödvändigtvis vara direkt personliga händelser i första person, men roliga saker som händer folk runt omkring en. Dessa historier kan man kanske använda någon gång.

I svensk film finns det nog inget som är så starkt förknippat med tragikomik som julen. Varför tror ni att det är så?

[D] - Jag tycker inte att det är unikt för svensk film. Varje år görs det mängder med amerikanska julfilmer med en ganska allvarlig underton i. Däremot saftar man nog på lite mer med alkohol och det gråa i de svenska julfilmerna.

Det finns många humoristiska scener i En underbar jävla jul. Edward och Daniel delar med sig av vilka som var deras favoritscener att skriva.

[E] - Jag tycker väldigt mycket om när Ulf och Monica integrerar med sin städare på hotellet för att sedan upptäcka att han kommer att fira jul med dem. Att Monica inte vågar säga ordet städare eftersom hon tror att det ska vara en förolämpning, tyckte jag var kul.

[D] - Det är alltid en utmaning att skriva dialog men det var himla kul att skriva om när alla sitter vid julbordet och ska umgås. När släkt och ytligt bekanta träffas pågår det gärna två diskussioner samtidigt. En mer seriös, som ska dämpas av en mer ytlig som alla hoppas att vi ska hålla oss till.

Hur mycket skiljer sig er originaldialog mot den slutgiltiga vi får ta del av i filmen? 

[E] - Wow. Efter vår första version har Helena varit med och skrivit med oss. Hon har också inkluderat skådespelarna i processen och låtit dem tycka och tänka och komma med olika förslag, vilket har varit väldigt intressant för oss författare. Exempelvis tillkom Ulfs jättemonolog efter att Robert och Helena frågade om det inte vore kul om Ulf flippade ut totalt. Vi började skriva på monologen som Robert sedan fortsatte att bearbeta.

Det var under en middag med Helena Bergström och Collin Nutley, som Edward och Daniel pitchade idén till vad som skulle bli En underbar jävla jul. 

[E] - Vi ville egentligen bara ha hennes åsikt. Drömmen var att de kanske skulle säga "det där skulle vi kunna tänka oss att hjälpa till med". Direkt efter vi berättade idén började Helena och Collin viska till varandra lite hemlighetsfullt. Sen vände hon sig mot oss med ett mystiskt leende och sa "Hörni killar, det här är exakt vad jag skulle vilja regissera!". Den middagen var magisk alltså, hon gick igång på det direkt.

När ni började bearbeta manuset, visste ni vilka skådespelare som skulle vara med eller var det fortfarande okänt?

- [E] Vi hade namn som vi visste att vi ville arbeta med, som Maria Lundqvist som vi har jobbat med sedan 2003 när vi skrev manus åt Guldbaggegalan. Vi tänkte också att vi borde skriva rollen som Simon till "Stasse" [Anastasios Soulis]. Jag blev väldigt förtjust i honom efter att han var med i en pjäs på Stockholms Stadsteater som jag regisserade. Han är en underbar ung skådespelare.

I filmen tas många normbrytande mönster och fördomar upp. Vad var syftet med detta?

[E] - Vi vill att folk ska prata om våra olikheter, att vi kommer från olika ställen, att vi tycker om olika saker men ändå lever på samma jord. Det kändes viktigt att få göra ett brett och svenskt komedidrama som utgick från en annorlunda familj än normens familj. Att få se en vanlig svensk komedifilm, men som handlar om ett gaypar och deras tjejkompis och deras regnbågsfamilj som de ska skapa tillsammans. Sen var det väldigt lockande att göra humor på att alla är så himla oroliga över att såra eller kränka någon idag.

[D] - Vi är så oroliga för att såra människor att vi ibland är rädda för att ta upp ett ämne, särskilt med människor man inte känner så väl. Jag kommer ihåg på 90-talet när en släkting, vid julbordet, ville prata om vilken flyktinggrupp som var mest skrämmande. Det blev helt knäpptyst. Ingen vågade säga något, varken med eller emot. Det säkraste var att byta ämne och börja prata om maten igen. Vi är inte några experter på politisk korrekthet, däremot vet vi hur det kan bli när man vill ta upp ämnen som inte är helt bekväma.

I En underbar jävla jul diskuteras olika familjekonstellationer. En fråga som känns viktig för författarna att lyfta fram.

[E] - Jag kommer själv från en annorlunda familjekonstellation på så sätt att jag har en svensk pappa och en amerikansk mamma, som adopterade mig i Brasilien. Det har alltid varit vi tre och under min barndom har många inte förstått min familjesituation och frågat mig om den. Mitt svar har alltid varit, "det här är jätteenkelt, vi är en familj och vi älskar varandra. Mina föräldrar är min mamma och pappa". Jag brinner mycket för att folk ska förstå att trots en familj är bildad på ett annorlunda sätt, kan den vara minst lika kärleksfull som andra familjer är.

[D] - De nya familjerna har fortfarande inte blivit accepterade i Sverige. Vi känner par som är kille, kille, tjej eller tjej, tjej, kille som har valt att bilda familjer nu och det är något den äldre generationen ofta har väldigt svårt att förstå. Jag hoppas att folk pratar om det de har sett i filmen och diskuterar det här ämnet, det vore toppen!

Daniel och Edward har jobbat ihop i femton år. Hur går det egentligen till när man blir en så pass bra duo?

[E] - Jag tror att det är som att hitta kärleken, det är väldigt svårt men när man väl hittar någon som det klickar med och som man har så roligt med, då är det nästan ett mirakel. Att Daniel och jag träffades för femton år sedan och märkte att vi skrattar åt samma saker, och det gör vi fortfarande idag. Det är en obeskrivlig och stark känsla.

När vi avrundar samtalet berättar Edward och Daniel att de håller på att skriva en ny film. Ett komedidrama som de håller tummarna för att det ska bli av.

Med det tackar Filmtopp.se Edward och Daniel för den trevliga pratstunden.