Knock Knock (2015)

På grund av en skada tvingas arkitekten Evan (Keanu Reeves) stanna hemma medan resten av familjen åker iväg på en planerad strandsemester. Evan som ändå måste jobba med en ritning protesterar inte. Samma kväll när han sitter och jobbar som bäst, knackar två unga kvinnor, Genesis (Lorenza Izzo) och Bel (Ana De Armas), på hans dörr. Det han inte vet är att om han öppnar, så kommer hela hans värld att rasa samman.

Så kallade "slasherkungen" Eli Roths femte långfilm har fått mycket blandad kritik och somliga menar att Knock Knock är en knivskarp rysare medan andra menar att den år årets sämsta film. När jag först läste om handlingen blev jag helt såld på konceptet som jag tycker känns uppfriskande för den hårt utstuderade genren. Detta höll jag som ett starkt argument efter visningen för att försvara den utskrattade filmen , tills jag senare fick förklarat för mig att Knock Knock är en remake av Death Game från 1977. Men trots att Roths berättelse inte längre är lika fräsch, är den fortfarande en av de mer underhållande filmer jag har sett i år.

Genesis och Bel påstår att de har gått vilse på väg till en fest och Evan, som inte vill erkänna sin åtrå mot dem, släpper in tjejerna i sitt hem. Precis som i en klassisk "Monster in the House"-premiss får vi lära oss att du aldrig ska släppa in främlingar som knackar på din dörr. Genesis och Bel förför Evan och förklarar senare sig själva som offer för hans luster och att deras dödsspel därefter är en hämnd mot honom.

I en scen där de har spänt fast Evan och torterar honom, håller han en monolog om hur flippad situationen är och att sättet de erbjöd sig på var som "Free pizza, Free pizza!". Jag är helt övertygad om att det momentet, och möjligtvis filmens slutscenen, kommer att kultförklaras och ses tillbaka på i många år just för att en ansträngande Reeves är så fruktansvärt rolig att titta på.

Keanu Reeves skådespel hindrar Knock Knock från att vara en höjdare men bortsett från honom, håller filmen stilen och löper linan ut med en ideligen ångestladdad och skräckinjagande upplevelse som dessutom bjöd på mycket humor. Det här är det bästa jag har sett av Roth.

Bäst: "Pizza-monologen" och den växande empatin för Evans smärta.

Om du letar efter tips på fler bra skräckfilmer kan du spana in vår lista över de bästa skräckfilmerna. Vi uppdaterar den kontinuerligt för att alltid ha nya pärlor att rekommendera.