Är Hollywood passé?

Efter den enorma uppsjö reboots, remakes och regelrätta blockbusters Hollywood producerar har det bland filmälskare världen över börjat diskuteras om idéerna har tagit slut och den amerikanska filmindustrins storhetstid är förbi. Det är inte bara konsumenterna som har tagit sig an denna fråga utan även filmstjärnorna Dustin Hoffman och Edward Norton har öppet diskuterat den.

Läs också: Dustin Hoffman och Edward Norton om filmindustrins förändring

Hoffman gick ut med ett hårt uttalande i en intervju med The Independent.

– “I think right now television is the best that it’s ever been. And I think that it’s the worst that film has ever been – in the 50 years that I’ve been doing it, it’s the worst.”

Enligt Hoffman beror denna kraftiga försämring på att regissörer pressas hårdare av filmbolagen att göra klart filmerna snabbare idag än vad de gjorde förr. Uttalandet provocerade Edward Norton som istället försvarar Hollywood.

– “I remember reading something back in 1998 or 1999 where William Goldman, the famous screenwriter was basically going, “Where’s the great generation? Nothing compares to the heyday of ‘67 to ‘75. And then I was thinking, ‘99 was “The Matrix,” “Fight Club,” “Election,” “Being John Malkovich,” “Three Kings,” “Magnolia.” It was like are you kidding me? Pick me any year between ‘67 and ‘75 that has a more impressive bunch of young filmmakers throwing down very, very good things.”

Detta är en fråga som tilltalar mig. Jag tycker att det är på tok för radikalt att säga att det inte har gjorts lika välgjorda filmer sedan 1990-talet och att de unika filmernas tid är slut. Ta bara geniala filmer som Black Swan, No Country for Old Men, Birdman eller nu bioaktuella Sicario. Å andra sidan kan det krävas kraftiga åsikter för att starta debatt.

Med detta sagt ställer jag mig inte emot Hoffmans ståndpunkt utan jag håller med om att Hollywoods blockbustertrend är bedrövligt uttråkande och att den enorma filmindustrin verkar komma undan med vilken skit som helst. Det spelar ingen roll hur tråkiga, dåliga eller oinspirerande dessa filmer är, Hollywood vinner ändå. Exempelvis säljer Adam Sandlers skitfilmer som smör i solsken trots att de flesta av oss gång på gång känner oss lurade när vi lämnar salongen.

Klart att det även finns amerikanska storfilmer som lyckas, som Tarantinos eller Christopher Nolans, men hur många schablonmässiga "satsningar" går det inte på en vinnare?

Frågan som emellertid intresserar mig mest är om den blomstrande blockbustertrenden kommer att stärka eller kväva Hollywoods produktion av smalare film. Kommer det satsas mer pengar på småskaliga projekt när det finns ett större ekonomiskt skyddsnät eller kommer dessa produktioner att kännas desto mer meningslösa ju större vinstintresset blir?

I vilket fall tror jag att Hollywood måste börja hålla en jämnare kvalitetsnivå. Jag har svårt att tro att biopubliken i all evighet kan förlåta det ena mer halvhjärtade kassasuccéförsöket efter det andra. Förhoppningsvis kommer den motreaktion som har börjat växa med filmskapare som Alejandro Gonzáles Iñarritu och Steve McQueen bli allt större, kraven på manus bli hårdare och Hollywoods mainstreamsatsningar mer intressanta.