Johan Hilton – om Hitchcock, Psycho och Anthony Perkins
Hilton hade ett och annat av värde att säga.
I lördags var författaren Johan Hilton gästtalare på Cinematekets visning av Alfred Hitchcocks mästerverk "Psycho" (1960). Hilton är aktuell med boken "Monster i garderoben: En bok om Anthony Perkins och tiden som skapade Norman Bates" som diskuterar hur det dåvarande samhällsklimatets tankar om homosexualitet präglade Anthony Perkins liv och lade grund till en av filmhistoriens mest fascinerande karaktärer, Norman Bates.
I sin introduktion av filmen berättade Hilton om hur Psycho var en brytpunkt för den legendariska filmskaparen. Hitchcock som tidigare hade gjort klassiska storproduktioner började avundsjukt snegla på de nyskapande franska filmerna som utmanade Hollywoodkonceptet. En film han särskilt beundrade var den psykologiska skräckthrillern Les Diabolique. Med Psycho ville Hitchcock förnya sig och göra något helt nytt och valde därför att göra en stram lågbudgetproduktion. Resultatet blev en film som skulle revolutionera hela filmvärlden.
Ett av många genidrag var att skräddarsy karaktären Norman Bates efter dåtidens flickidol Anthony Perkins. Perkins som var hemligt homosexuell tvingades flera gånger välja bort kärleken och levde likt Bates ett dubbelliv. Under årens gång har det visat sig finnas större likheter än så mellan den mystiske karaktären och mannen som gav honom liv, exempelvis hade även Anthony en stark relation till sin mamma och fantiserade som liten om fadersmord.
Redan från tidig ungdom var Anthony underkastad dåtidens psykoanalys och terapiform. Under denna tid ansågs homosexualitet härledas till moderrelationen, om modern var kylig, avståndstagande och aggressiv kunde barnet försöka införliva modern själv och således även den kvinnliga sexualiteten.
Efter Psycho blev den Oscarsnominerade skådespelarens karriär aldrig densamma. Det började pratas mer öppet om hans homosexualitet och Perkins fortsatte med psykoanalytiska behandlingar hela livet ut. Under en period ansågs han vara "botad" från sin sexuella läggning och levde under flera år i ett heterosexuellt äktenskap.
Johan Hilton berättade också att Norman Bates slutar vara lika flytande i sin sexualitet och blir allt mer och mer ensidigt straight i filmens tre uppföljare. Vad Hilton tror att detta beror på antar jag att vi får större klarhet i hans bok, men som jag förstod det hängde det ihop med Perkins behandlingar och hans önskan om att vara mer accepterad.
Efter Hiltons fascinerande introduktion visades Psycho i 4K. Det var en fantastisk upplevelse och trots att jag har sett filmen flera gånger tidigare, kändes det som om att jag aldrig hade sett den på riktigt innan. Dels på grund av den exemplariska bildkvaliteten, dels på grund av Johan Hiltons introduktion.