Sicario (2015)
Denis Villeneuves "Sicario" är en av årets bästa filmer.
“Nothing will make sense to your American ears and you will doubt everything we do but, in the end, you will understand."
En våldsam knarkrazzia får en oväntad vändning när den begåvade FBI-nykomlingen Kate (Emily Blunt) upptäcker att knarkhusets väggar är fulla med lik. Upptäckten skakar om idealistiska Kate och när hon får möjlighet att åka ner till El Paso för att sätta dit knarkkartellens högsta höns tvekar hon inte en sekund. Operationens chef blir Matt (Brolin) som tillsammans med rådgivaren Alejandro (Del Toro) fattar alla beslut.
Kriget mot knark är bra mycket mer cyniskt än vad Kate hade föreställt sig och det blir inte bara en resa ner till El Paso, utan också en resa för hennes moral. Dessutom, vilka kan man lita på? Hennes chef Matt är oberäknelig och Alejandro verkar vara mer av ett tyglat vilddjur än en rådgivare. Deras metoder avviker starkt från lagboken och värdet på knarkbrottslingars liv verkar vara obefintligt. Frågan är, är det värt det? Är öga för öga det enda sättet att få ett slut på det eviga knarkkriget?
Hela skådespelarensemblen gör en stark insats. Jag har alltid varit svag för Josh Brolin, även om hans karaktär är hård visar han ännu en gång upp vilken komisk potential han besitter; när får vi se honom i en renodlad komedi? Benicio Del Toro har hyllats för sin insats och redan sias det om att han kommer belönas med en Oscarsstatyett. Hur bra Brolin och Del Toro än är överglänses de av Emily Blunt som briljerar med en fenomenal närvaro i varje scen hon är med i.
Kameraarbetet är också en styrka. Det närvarande men samtidigt distanserade bildspråket som varvas med panoramiska landskapsbilder, ger filmen en kall och realistisk ton. Även om Sicario många gånger påminner om Kathryn Bigelows senare produktioner, har den kvaliteter som hennes filmer saknar, som karaktärernas tveksamma moral och oväntade vändningar. Sicario är helt enkelt det bästa du kan se på bio just nu och en av årets bästa filmer.
Bäst: Sicario bjuder på årets tyngsta soundtrack. Det är tungt och ödesmättat med aggressivt pulserande bas, monotona trumpukor och malande cello. Det låter som något som Nick Cave och hans vapendragare Warren Ellis hade kunnat producera.