EXKLUSIVT: Legendariska animatören Per Åhlin om karriären

Svensk animation är över 100 år gammal och har under åren gett oss flera underbara upplevelser. Trolldrycken av Victor Bergdahl, knappa minuten lång, var den första svenska animationsfilmen, men Sveriges främsta animatör genom tiderna är tveklöst Per Åhlin och Filmtopp.se fick en intervju med honom.

Somliga menar att Per Åhlin har betytt lika mycket för de svenska animatörerna som Ingmar Bergman har gjort för svensk spelfilm. Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, Resan till Melonia och Alfons Åberg är några av de folkkära produktioner som Per har ligger bakom. Han har även gjort spelfilm blandat med animation som I huvet på en gammal gubbe, Dunderklumpen, Picassos äventyr och Mannen som slutade röka för att nämna några. Men innan Per startade sitt produktionsbolag PennFilm Studio och dök upp i den svenska televisionen började karriären i reklambranschen.

– I början av 50-talet fick jag jobb som elev på en större annonsbyrå i Malmö. Det var till en början ett ganska trist jobb som mest bestod av småjobb som att klistra in typografier i annonsmaterial och tillverka klistret som användes. Men jag fick också inblickar i den speciella reklamvärlden och på köpet kunskaper om reprometoder (olika metoder för trycksaksproduktion).

– Efter något år upptäckte de att jag ville göra mer än att blanda klister och att jag var bra på att ”rita gubbar”. Jag fick illustrera några mindre annonser, bland annat för Öresundsbåtarna som var den tidens förbindelse med Köpenhamn. Det blev fler och större uppgifter och samtidigt fick jag kontakt med tidningar och förlag. Reklamen hade egentligen aldrig intresserat mig och efter fyra år på byrån ansåg jag att jag kunde försörja mig som frilansande illustratör och blev min egen. Så har det blivit och jag ser mig nog fortfarande i första hand som bildmakare och illustratör.

Per berättar att Ordenshusets minimala bibliotek var den största kulturella tillgång som fanns i den småländska byn han växte upp i under 30- och 40-talet. Att det var fest varje gång han kunde åka till närmsta stad och gå på bio. Under ett av dessa biobesök såg han Walt Disneys Snövit och de sju dvärgarna som var världens första tecknade långfilm i färg när den kom 1937. En upplevelse som omtumlade honom.

 – Eftersom jag har tecknat gubbar sen jag kunde hålla i en penna blev Snövit verkligen en upplevelse. Man kunde göra teckningar levande! Jag försökte ta reda på hur trolleriet gick till och det var inte lätt. Disney, som var allenarådande inom animation på den tiden, höll hårt i hemligheten. Men jag gav mig inte och efter en tid hade jag i alla fall luskat ut grundprincipen.

Dagens animationsfilm görs allt mindre i det tecknade formatet (2D) och har istället ersatts mer av 3D-animationer. Finns det en risk för att tecknad filmen helt kommer att ersättas med 3D-teknik i framtiden?

– 3D-animation är en fantastisk uppfinning, men jag kan inte förstå varför man måste slänga de gamla penslarna bara för att man fått en ny i sin hand! Jag anser att det mesta är ogjort inom 2D. Många bildvärldar finns att upptäcka och då menar jag inte bara historier berättade för barn, utan också för vuxna. Speciellt i Sverige och Norden har man alltför länge satt likhetstecken mellan animation och barnfilm. Det vore djupt olyckligt om man i rent oförstånd inte tar vara på den kunskap som ännu finns bland animatörerna.

Just i kategorin tecknad film för vuxna, kan vi placera in Pers omtalade och kanske mest hyllade verk Sagan om Karl-Bertil Jonssons Julafton, som han gjorde tillsammans med Tage Danielsson.

– Tage och jag hade samarbetat i drygt tio år när Karl-Bertil blev aktuell. 1964 hade Tage skrivit boken Sagor för barn över 18 år. I den ingick inte Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, utan den skickades som en separat julhälsning från förlaget vid bokens lansering. Tio år senare ville Sveriges Television att Tage skulle göra en julfilm av berättelsen. Tage tvekade eftersom TV förväntade sig en livefilm. Det skulle bli knepigt och dyrt att göra eftersom man då skulle behöva rekonstruera ett obestämt 40-50-tal av Stockholm. Det var då som jag blev tillfrågad om att göra en animerad variant. Jag vet inte om vi hade några speciella förväntningar inför projektet, men redan då var Disneys Kalle Anka och hans vänner en etablerad tradition i Sverige och Tage skämtade om att göra ”en ny Kalle Anka”.

– Nu är det över fyrtio år sedan vi gjorde filmen och under hösten kommer Tages och mitt gamla förlag att ge ut en jubileumsutgåva av sagan, en bok på cirka hundrafyrtio sidor.

Utan Hasse och Tage skulle Per, enligt honom själv, suttit och fiskat abborre i Småland. Under årens lopp har Per vid flera tillfällen arbetet tillsammans med Hasse och Tage. Av allt som de har gjort ihop är nog Picassos äventyr favoritfilmen för Per.

– Picassos äventyr var den film som både var roligast att göra och som jag hade som mest att göra. Förutom animationer gjorde jag glasmålningar som förvandlade lilla Tomelilla till Paris, London, Cannes och New York. Jag gjorde kläder och scenografi till en balett, staterade i en scen och tillverkade samtliga ”Picassomålningar” som förekommer. Hur många verk av filmens Picasso som Hasse och Tage förväntade sig vet jag inte, men jag har ofta retat mig på hur konstnärer och deras verk har skildrats i olika filmer. Inte sällan döljer man rollinnehavarens bristande talang genom att bara visa baksidan av det blivande konstverket. Kanske var det därför som jag var ovanligt flitig och vid inspelningsstarten kunde leverera, till Hasse och Tages förvåning, en fullastad bil med konstverk. När det var premiärdags, kunde jag fylla Tomelilla konsthall med mina Picassomålningar.

Av allt som du gjort, även bland dina egenproducerade filmer, är det någon skapelse som ligger dig extra varmt om hjärtat?

–  Resan till Melonia ser jag som en speciell film. Dels därför att det är mitt eget manus och en helt animerad film och dels för att den till stora delar är en bra film! Att den sen krävde en enorm insats från alla inblandade och var, trots att man påstod motsatsen, underbudgeterad gör inte saken sämre.

Flera kritiker menar att det ser dystert ut för svensk animationsfilm idag. Det behövs ett större ekonomiskt stöd till branschen och framför allt måste fler produktionsbolag våga satsa mer. Per har flera påbörjade projekt som förmodligen kommer förbli outgivna för att det saknas pengar och finansiärer som vill ge ut verken.

– Bortsett från att Göteborgs Filmfestival observerade att svensk animation firar hundraårsjubileum har egentligen inget hänt. Animationen i Sverige sitter trångt och efter att ha försökt få ut fem långfilmsprojekt som Hoffmans ögon och ett antal kortfilmer ger vi snart upp. Yrkeskunskapen försvinner dessutom under vägen och om villkoren för svensk animationsfilm inte förändras när det nya filmavtalet träder i kraft om två år befarar vi att det är för sent för vår del.

Om man vill veta mer om Per och hans filmer kan man besöka PennFilm Studios hemsida. Där finns massor med intressant och läsvärd fakta att ta del av.