Filmskurkar: Bad Guys, monstren och elaka jävlar!

Filmskurkar, en bra filmskurk kan lyfta en hel film. Vissa filmer blir bara bättre och bättre för varje gång jag ser dem. Rob Reiners mästerliga filmatisering av Stephen Kings "Lida" (1990) är en sådan.

Lida, är en perfekt och tät thriller. Här finns inte en onödig sekund, något som dagens Hollywood har mycket att lära av. Varenda ny storfilm är helt uppåt väggarna för lång! Förmodligen för att de ska kunna ta skamliga 150 kronor för en biovisning.

Hur som helst.

Efter jag sett om Lida cirkulerade följande frågor:

– Vad hände med Kathy Bates?

– Var 90-talet thriller-filmens guldålder?

– Vilka är egentligen de bästa Stephen King-filmatiseringarna?

– Vilka är de bästa filmpsykopaterna?

Det kanske är dags att rota lite i dessa frågor? Jag har ju trots allt Filmtopp.se att ventilera mig i. Först och främst tänkte jag att vi kunde gotta oss i en liten topplista över filmhistoriens värsta filmskurkar.

Samtidigt kändes det fel att lista Leatherface på samma lista som Harry Powell så jag snickrade ihop en lista med tre olika kategorier: de galna, monstren och elaka jävlar.

I – De Galna

De Galna har, som namnet indikerar, en kraftig mental störning och är betydligt mer instabila än elaka jävlar. Här har jag ordnat dem efter galenskap, brutalitet, obehaglighet, samt betydelse (betydelse för filmhistorien).

5. The Boston Strangler (The Boston Strangler, 1968)

Tony Curtis som The Boston Strangler.

För er som inte vet så var The Boston Strangler en galning som härjade i Boston under tidigt 60-tal. Han mördade 13 kvinnor som han också utsatte för olika sexuella övergrepp. I filmen porträtteras han av Tony Curtis som gör en av de bästa rolltolkningar jag sett, oavsett genre.

Vill ni se en bortglömd och riktigt obehaglig film med en fullfjädrad galning som har chockat världen över i både verkligheten och på bio, så se och njut av The Boston Strangler.

Galenskap:

Brutalitet:
 

Obehaglighet:
 

Betydelse: 

4. Dr. Hannibal Lecter (När Lammen Tystnar, 1991)

Antony Hopkins som Hannibal.

Thomas Harris geniala karaktär behöver knappast någon större presentation och är lika säkert placerad på denna lista (och alla andra liknande listor) som jorden är rund.

Intelligente Lecter, doktor i psykologi, är förmodligen världens mest notoriske filmpsykopat. Han är både en hungrig seriemördare och förmodligen en av de djupaste filmskurkarna som gestaltats på vita duken.

Galenskap: 

Brutalitet:

Obehaglighet: 

Betydelse: 

3. Norman Bates Mamma (Psycho, 1960)

Jennet Leigh i "Psycho".

Norman Bates lever med sin mamma bredvid motellet han driver. En kväll checkar en ung vacker kvinna in. När Norman försiktigt börjar visa intresse för kvinnan så blir mamman svartsjuk och den unga kvinnan hamnar i en minst sagt knivig situation.

Alfred Hitchocks Psycho är en av de största inspirationerna inom slashergenren och sluttwisten är lika skrämmande och chockande som den tragiska bakgrundshistorien till Norman Bates och hans mamma är läskig.

Jag blir fortfarande rädd när jag ser filmen!

Galenskap: 

Brutalitet: 

Obehaglighet:

Betydelse:

2. The Joker (Batman the Dark Knight, 2008)

Heath Ledger som The Joker.

Galnare än såhär blir det sällan.

En våldsam galning som leker runt på Gothams gator ute efter att skapa kaos. Jokern är tveklöst den bästa och mest inflytelserike serietidningsskurken genom tiderna.

Även om Jokern varken är så grafiskt våldsam eller läskig så kan man inte neka att han är den sjukaste i det här gänget! Heath Ledger gör här en magnifik roll.

Galenskap: 

Brutalitet:
 

Obehaglighet: 

Betydelse:

1. Annie Wilkies (Misery, 1990)

Kathy Bates i "Lida".

Den läskigaste i denna galna bunt är tveklöst Kathy Bates Oscarsbelönade rolltolkning i filmatiseringen av Stephen Kings Lida, en av de bästa Stephen King-filmerna någonsin.

Annie Wilkies är den trevliga sjuksköterskan som inte bara heroiskt räddar sin favoritförfattare Paul Sheldon (James Caan) efter att han har kört av vägen i en snöstorm, utan också släpar med honom till sin avlägsna stuga mitt ute i skogen för att själv vårda honom.

När Paul gradvis frisknar till börjar en obehaglig besatthet visas hos Annies. Hon skyr inga medel för att få hennes älskade favoritförfattare "Paulie" att stanna för gott.

Galenskap:

Brutalitet: 

Obehaglighet:

Betydelse:

II – Monstren

Monstren är djuriska och drivs av instinkter. Även om de egentligen inte är onda (beroende på hur man definierar ondska) så är de fortfarande väldigt läskiga.

Här har jag ersatt obehaglighet och galenskap mot monsterfaktor (hur välgjorda och intressanta monster de är) och skräckfaktor (hur läskiga de är).

5. Damien (The Omen, 1976)

Den här lilla ungen är definitivt en av de värsta filmmonstren som har skapats!

Det är kanske svårt att tro att pojkspolingen är satans son, född av en schakal och utnämnd Antikrist.

En underbar scen är när Damiens fosterfamilj tar med honom till kyrkan och han flippar ut totalt när han ser en staty av en ängel och börjar riva och bita mot alla.

Monsterfaktor:

Brutalitet:

Skräckfaktor:

Betydelse:

4. Hajen (Jaws, 1975)

Tror inte det finns någon annan film som har spridit så mycket fobi som Steven Spielbergs "Hajen". Se på den, vilket monster! Med hungriga käftar terroriserar hajen en strand i New England.

Förutom världens läskigaste gaddar kommer detta monster med världens bästa skräckfilmssoundtrack.

Monsterfaktor: 

Brutalitet:

Skräckfaktor:

Betydelse:

3. Alien (Alien, 1979)

Den coolaste rymdvarelsen all-time. Den är läskig, imponerande och djurisk.

Människan glider ner i näringskedjan ordentligt i Ridley Scotts klaustrofobiska rymdskräckis. Varelsens första appearens i filmen är oväntad, läskig och lekfull. Extra kul med ett monster som lyckas vara läskig i två filmer till.

Monsterfaktor: 

Brutalitet: 

Skräckfaktor: 

Betydelse: 

2. Leatherface (The Texas Chainsaw Massacre, 1974)

Den enda människan bland våra monster, tänk på att Damien är en demon. Anledningen till att jag sorterar in Leatherface här är på grund av hans mentala handikapp i kombo med hans fostran som verkar göra honom fullständigt omedveten om konsekvenserna av hans handlande och därför inte är en elak jävel utan snarare ett monster.

Monsterfaktor: 

Brutalitet:

Skräckfaktor: 

Betydelse: 

1. Zombies (först i White Zombie, 1932)

Det som gör Zombies till de läskigaste och värsta bland alla monstren är att de kan vara vem som helst. De kan vara din familj, din älskade, dina grannar, din bästa vän.

En Zombie saknar alla mänskliga karaktärsdrag och är mer som en galen rabiessmittad hund som attackerar första bästa varelse. Betydelsen Zombies har haft för skräckfilm, film och populärkultur är omätlig.

Skräckfaktor: 

Brutalitet: 

Monsterfaktor:

Betydelse: 

III – Elaka Jävlar

Äntligen, elaka jävlar min favoritkategori! Jag både hatar att älska dem och jag älskar att hata dem. En film med en riktigt elak jävel är nästan alltid en lyckad film.

De har inte lika tydliga mentala störningar som de galna och de är inte heller lika djuriska som monstren. De är bara riktiga svin. Karismatiska svin. Här bedöms dem efter badness (hur hårdhudade de är) och karisma.

5. Scorpio Killer (Dirty Harry, 1971)

"Scorpio", en sadistisk och kallsint mördare, presenteras genom att mörda en kvinna som ska ta sig ett dopp på en takpool i San Fransisco.

Strax därefter skickar han ett brev till polisen och säger att han kommer att mörda en person om dagen tills han får 100 000 dollar. Han är en kall jävel och ger Clintan en riktigt hård match.

Badness: 

Karisma: 

Brutalitet: 

Betydelse: 

4. Scar (Lejonkungen, 1994)

Få karaktärer i tecknad film är så hatad som Scar. Han är ett cyniskt, kallhjärtat lejon som bara ställer till problem för stackars Simba.

Scar är en av de få Elaka jävlar som får mig att hata honom mer än att njuta av hans ondska, förmodligen beror det på associationerna till de unga år då jag grät floder över en viss scen...

Badness:

Karisma: 

Brutalitet: 

Betydelse: 

3. Darth Vader (Star Wars, 1977)

Den största liraren på denna listan. Han nöjer sig inte bara med att röra upp lite smått i sin omgivning, utan siktar mer på världsdominans.

Tyvärr så bangar Vader ur i sista filmen och badness-statusen sjunker kraftigt på det!

Badness: 

Karisma: 

Brutalitet:

Betydelse: 

2. Harry Powell (The Night of the Hunter, 1955)

Harry Powel... nu börjar vi närma oss de riktigt hårda jävlarna! Knogarna på ena handen är tatuerade med HATE kongarna på den andra med LOVE, som en riktig badass Fantomenring fast inprintad i hans religiösa och tunga nävar.

Han är en predikant som gifter sig med änkor för att sedan utpressa dem på deras ärvda pengar och tillgångar, utan att tveka på att gå över gränsen.

Elakare blir Powel när han får reda på att den senaste änkans barn vet var arvet finns. Robert Mitchum är underbar i denna rollen, en riktigt grym man som känns mer demonisk än mänsklig.

Badness: 

Karisma: 

Brutalitet: 

Betydelse: 

1. Frank (Once upon a Time in the West, 1968)

Detta är onekligen den tuffaste, elakaste jäveln i hela filmhistorien! Henry Fonda som alltid spelade sympatiske introduceras här i Leone's västern pärla med att med ett leende på läpparna mörda en oskyldig liten pojke.

Det är tungt, det är hemskt, men det går inte att undgå att älska denna känslolösa revolverman. Frank är kung bland alla badguys.

Badness: 

Karisma: 

Brutalitet:

Betydelse: 

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.