Intervju: Fredrik Wikingsson
Filip Hammar och Fredrik Wikingsson har sedan TV-debuten med serien Ursäkta Röran (Vi bygger om) (2001) sakta men säkert byggt upp en stark relation med det svenska folket. De har fått Emma Andersson att dansa i SM i Nazireferens, de har tvingat varandra att klistra könshår på läppen, de har träffat bondmannen i 100 höjdare och de har sänt direkt från Manhattan i New York. Filip och Fredrik har kort sagt gjort mycket som kan verka trams vid första ögonblicket, men i allt de har gjort har det funnits en glimt av allvar och en önskan att visa clownen bakom masken.
På senare tid har radarparet briljerat i På spåret, något av det mest myssvenska vi har efter Allsång på Skansen, medlat i spruckna relationer i Ska vi göra slut? och nu har de tagit svenska folket med storm med sin första långfilm. Trevligt folk. En överraskande dokumentär om hur flyktingar från varma Somalia ger sig på att bli landslag för ursprungslandet i det nya hemlandets kanske mest urtypiska sport: bandy.
Filmtopp.se har fått en intervju med Fredrik Wikingsson och vi är nyfikna på hur han ser på att deras film fått ett så positivt bemötande.
– Det är ofattbart fucking glädjande givetvis. Sen är det klart att man kan kräkas på att så många fler ser Fifty Shades of Grey, men så kan man ju inte hålla på heller. Hade någon – medan vi satt och panikklippte i november – sagt att filmen skulle få ett sådant här gensvar så hade jag med största säkerhet inte trott på det.
Fredrik tror inte att det har påverkat att det var just han och Filip som gjorde den här filmen.
– Möjligen lockade det en och annan i början, men sen tror jag att folk har rekommenderat den för varandra för att det är en bra jävla historia. Dessutom tror jag att en del har skitit i att se den för att de inte står ut med mig och Filip.
Att göra dokumentärfilm innebär att man mer eller mindre blir en del av det som händer, och Fredriks och Filips koncept brukar vara att just använda sig själva som drivande i sina berättelser. Men den här gången är de inte i fokus.
– Det kändes ändå extra viktigt att ligga lågt den här gången. Vi ville verkligen att den här historien skulle stå på egna ben, och inte kräva att jag och Filip skulle stå och babbla in i kameran.
En av filmens huvudpersoner är Ahmed Hussein. Hans historia var enligt Fredrik extra engagerande.
– Vi kände tidigt att vi var tvungna att välja ut ett par huvudpersoner, det blir för splittrat annars. Vi tycker väldigt mycket om Ahmed och det han går igenom med saknaden av sin mamma är något han delar med många andra i laget. Så vi kände att det var naturligt att lägga mycket fokus på honom.
Berättelser om underdogs brukar gå hem och filmvärlden är full av dem. Men hur mycket får man ta ut svängarna? Är Trevligt folk en sanningsenlig redogörelse av hur de här somalierna har det i Borlänge?
– Jag tycker att det blev bra. Jag vet inte vad ”sanningen” är om somaliernas situation i Borlänge, men det här är EN sanning.
Tror du att filmen kommer att förändra fördomsfulla svenskars negativa syn på på invandrare?
– Jag inbillar mig inte att man kan vända folks fördomar i en handvändning. Det är många bäckar små som gäller, men ju fler gånger man får sig såna här historier till livs, desto oftare kanske man tänker till.
I filmen får vi följa hur bandylaget växer både som människor och som spelare. Men även Fredrik förändrades av sin tid som medresenär.
– Lustigt nog så tycker jag nog mer om Sverige nu än någonsin. Det finns många problem i det här landet, men helvete vad bra vi också har det!
Att Fredrik, som frälst Dylanolog, nyligen har fått uppleva en privat spelning med hjälten Bob Dylan i TV-serien Experiment ensam har nog få missat. Men hur cirkulerade hans tankar kring musikurvalet till Trevligt folk?
– Det var en delikat uppgift eftersom man till skillnad från i TV, måste skaffa en massa tillstånd och köpa rättigheter. Jon Rekdal, som gjorde en hel del instrumental musik till filmen, gjorde ett otroligt jobb och de lite kändare låtarna ligger bra där de ligger.
Trevligt folk verkar inte bli det sista vi får se av Fredrik på vita duken. När vi frågar om han har fått blodad tand på det nya formatet så svarar han entusiastiskt:
– Jag vill VERKLIGEN göra film igen. Men fan vad svårt det är att återvända till en historia man lämnat bakom sig. Nåt ska det bli, men jag har ingen aning om vad i dagsläget. Ibland känner jag att om det inte kan bli lika bra som Whiplash, ska man då ens ge sig på det?
Med det tackar vi på Filmtopp.se Fredrik Wikingsson och önskar honom all lycka i filmbranschen.
Om du vill läsa vår recension av Trevligt Folk så hittar du den här.
Tryck här för fler intervjuer.