Cirkeln (2015)

Handlingen kretsar kring sex olika tonårstjejer som precis börjat på gymnasiet. Vi blir introducerade för sex klassiska karaktärer: pluggisen, mobboffret, mobbaren, goth-tjejen, blondinen och den osäkra. Efter att en hemsk tragedi inträffar på deras skola börja underliga saker att hända och en natt under en blodröd måne förs de sex tjejerna samman, via en osynlig kraft, till stadens åldrade folkpark.

Väl där uppenbaras en profetia som berättar att världen är dömd till undergång. Men detta kan undvikas då tjejerna är ”de utvalda”, en grupp häxor belönade med magiska krafter för att kunna förhindra undergången. Nu måste de lära sig samarbeta trots sina olikheter, annars kommer de inte kunna besegra ondskan. Livet i gymnasiet blir på liv och död.

Jag har tyvärr inte läst boktrilogin men misstänker att de som gjort det kan följa med i handlingen bättre än vad jag kunde. Det känns som om att varje karaktär hade kunnat utvecklas på ett djupare plan. Tjejernas klädstil säger mer om deras bakgrund än vad manuset gör. Vi får lära känna dem på ett rätt ytligt sätt där stereotyperna ska tas för givet med hjälp av övertydliga repliker. Det saknas en djuphet för att göra karaktärerna mer intressanta och enklare att relatera till. Något som hade behövts.

För att vara en svensk fantasyfilm är specialeffekterna bitvis riktigt proffsiga, särskilt i början och i slutet av filmen, men däremellan svajade de rejält i kvalité vilket förstör helhetsintrycket.

Filmens svårighet ligger i att kombinera det övernaturliga med karaktärernas vardag på ett naturligt och trovärdig sätt. Vissa gånger faller replikerna som om det vore barnteater och därmed blir storyn svår att ta till sig. I en del scener känns också dialogen som rent svammel och jag får svårt att välja om jag skall skratta eller sucka åt utvecklingen i berättelsen.

Cirkeln kantas också av väldigt långa transportsträckor där berättelsen ibland handlar om absolut ingenting. Filmen på 2.25 hade kunnat klippas ner med minst en halvtimme. Kanske hade det varit bättre om man hade satsat på att göra en miniserie av Engelforstrilogin. I ett sådant format hade man kunnat ge karaktärerna fler dimensioner.

Musiken är filmens behållning. Ingen annan än Benny Andersson har skrivit filmens originalmusik och däremellan varvas det friskt med Kate Bush. En mix som funkar alldeles utmärkt.

Jag tror att filmen passar bättre för den lite yngre publiken, samma publik som gillade Twilight-serien (2008-2012). För denna målgrupp kan Cirkeln mycket väl bli en ny favorit.