Med filmkamerans hjälp – del 3: Bananas av Fredrik Gertten

Bananas!* At Any Cost? (2009)

Det multinationella företaget Dole är världens största fruktföretag med sina 75 000 anställda och en omsättning på över 55 miljarder dollar. I Nicaragua finns stora bananplantager där tusentals människor arbetar. Under 1970-talet använde Dole bekämpningsmedlet DBCP på sina odlingar.

1977 meddelade återförsäljarna av bekämpningsmedlet DBCP, att de skulle upphöra med all försäljning av medlet eftersom det visat sig vara skadligt. En av de vanligaste biverkningarna var sterilitet och därför förbjöds användningen av DBCP i USA och i många andra länder. Men trots förbudet fortsatte Dole att använda växtgiftet ända till deras inköpta lager, på nästan två miljoner liter, tog slut, i början på 1980-talet, alltså i hela tre år efter förbudet. Även andra amerikanska företag med verksamhet i tredje världen använde sig av DBCP under denna tidsperiod, efter förbudet.

I Gerttens Bananas skildras advokaten Juan Dominguec arbete djupt. Han representerar de nästan 10 000 fruktarbetare i Nicaragua som kom i direktkontakt med DBCP under deras arbete på odlingarna. Alla dessa arbetare hävdar att de fått biverkningar av bekämpningsmedlet och sterilitet uppges vara den vanligaste biverkningen. I över 5 år planerade Dominguec en strategi för att bedriva en skadeståndsprocess mot Dole.

Rättegång

Under 2007 godkändes en stämningsansökan från tolv fruktarbetare för en rättslig prövning i USA. I dokumentären Bananas får vi se hur denna rättsprocess skildras med bland annat filmupptagningar från rättegången.

De främsta bevisen mot Dole är mängder av dokument och videoklipp som visar att Dole använde sig av DBCP, trots att återförsäljarna av bekämpningsmedlet varnat Dole för de skadliga bieffekterna.

Den som var operativ chef för avdelningen i Nicaragua under åren 1977 till 1980 var Mr. Delorenzo, Doles nuvarande VD. Under rättegången fick han frågan om Dole hade kännedom om alla de skador som DBCP kunde förorsaka. Svaret blev jakande.

Följaktligen bemötte Dole anklagelserna med att det inte gick att bevisa om DBCP var orsaken till steriliteten hos fruktarbetarna. Arbetarna kunde varit sterila innan DBCP började användas. Dole menade vidare att DBCP hade runnit ned i marken, eller avdunstat innan arbetarna börjat arbeta på plantagen. De utsattes alltså inte för någon direktkontakt med substanserna, därför menade Dole att de stod bortom allt ansvar. Dessutom pekade Dole på att de tolv fruktarbetarna under tidigare förhör uppgett andra svar än de som gavs under rättegången. Svar bland annat om den karakteristiska doften som DBCP utsöndrande. I förhören hade några av fruktarbetarna svarat att de aldrig känt doften, något som de senare uppgav att de hade gjort under rättegången.

Juan Dominguez tillsammans med några av fruktarbetarna inför rättegången.

Domen

Till en början vann Juan Dominguez och de tolv fruktarbetarna i rätten och Dole dömdes att betala ett skadestånd på över 3 miljoner dollar, men bara till sex av det tolv arbetarna. Därmed kunde utgången ses som ett nederlag för Dominguez strategi. Hade samtliga tolv tilldelats skadestånd hade chansen för att resten av de tusentals arbetarna också fått ersättning varit mycket stora. Dominguez menade att den första rättegången skulle legat till grund för de nästkommande fallen och för att undvika framtida rättegångskostnader skulle i så fall Dole ha gjort upp i godo med fruktarbetarna utan rättsliga prövningar. Men Dole tänkte inte alls i samma banor som Dominguez. Det skulle bli flera rättegångar.

2009 var det dags igen. Under rättegången visade Doles nya advokatbyrå flera uppgifter och vittnesmål som stred mot åklagarens framlagda bevis. Domaren gick på Doles linje och ogiltigförklarade vittnena och fallet lades ned. Detta blev ett hårt slag för Dominguez. Här slutar filmen Bananas och jakten på Fredrik Gertten, mannen bakom den omdiskuterade dokumentärfilmen, påbörjas för att Dole hävdar att Gerttens film far med osanning.

Efter filmen

Den 20 juni 2009 var det tänkt att Bananas skulle ha världspremiär på Los Angels filmfestival. Filmen hade blivit utvald att tävla om 50 000 dollar i genren Bästa dokumentär. I maj samma år fick Fredrik Gertten ett brev, skickat till sitt kontor i Malmö. I brevet hotade Dole med att stämma Gertten och hans produktionsbolag om filmen blev offentlig. De hade också skickat brevet till alla sponsorer i samband med filmfestivalen i Los Angels. Dole tog även kontakt med Sveriges ambassadör i Washington. Trots upprepade påtryckningar och hot från Dole stod Gertten på sig. Han tänkte offentliggöra filmen.

Den 5 juni 2009, efter hoten om stämningar mot filmfestivalen valde Los Angels filmfestival att plocka bort den från tävlingen om bästa dokumentär. Skulle den kontroversiella dokumentären visas på festivalen överhuvudtaget?

Överenskommelsen mellan filmfestivalen och Dole blev ett brev som skulle läsas upp i samband med visningen av filmen som skulle förklara att dokumentären Banans var byggd på lögner och att de vittnen som medverkade i filmen hade ljugit under ed.

Uppmärksamheten

I Sverige uppmärksammades nu tvisten mellan Dole och Fredrik Gertten. Tvisten fick benämningen David mot Goliat i medierna. Det märkliga var att alla de medier som över huvudtaget skrev något om händelserna blev uppringda av människor som företrädde Dole på något vis. De ville förklara det förkastliga att skriva något om en film som var byggd på lögner. Ett annat besked var att de också ville bli meddelade om de skulle skrivas något mer i framtiden. Detta fenomen var nytt för svenska medier.

I den amerikanska mediabevakningen av filmen smutskastades Banans. Den största kritiken av filmen var hur det var möjligt att kritisera ett bolag som årligen donerade 1,5 miljarder dollar till forskning kring ålderdom. I rätten hade dessutom Doles VD, Mr Delorenzo, lyft fram hur de gav befolkning i tredje världen arbete. Dole gjorde dessutom en egen trailer till filmen.

Med tiden blev det tydligare för Fredrik Gertten att Dole anlitat en PR-byrå. PR-byrån använde sig av så kallad SLAPP-teknik, Strategic Lawsuit Against Public Participation. Det kan liknas vid en strategisk process som är avsedd att skrämma och tysta kritiker. Detta genom att ständigt påminna de drabbade om att de är bevakade. Något som kan ske genom exempelvis brev, samtal eller uttalanden i media. Denna aggressiva process ska pågå tills de drabbade överger sin kritik.

Sverige vaknar på allvar

I Sverige växte en allt större kritik mot Doles agerande. Den svenska hamburgerkedjan Max var först ut att bojkotta Doles produkter. I svensk media började det spekuleras om detta var ett angrepp mot yttrandefriheten. Debatten om hur världen styrs av multinationella bolag växte. Hur mycket kan ägarna till tidningsbolagen påverka innehållet i själva tidningen?  Samma ord som amerikanska medier flitigt hade citerat, skickades också ut till svenska medier. Allt via Doles PR-byrå. Skillnaden var att inga svenska medier nappade

Det hela blir till politik

Det gick så långt att Sveriges riksdag beslutade att visa filmen i sina lokaler. Detta efter att riksdagsledamöterna Mats Johansson och Luciano Astudillo hade engagerat sig genom att samla in namn från riksdagens medlemmar där de vädjade att Dole skulle dra tillbaka sin stämning. Detta fick Dole att backa ur. De drog tillbaka sin stämningsansökan. Bananas-Dole 1-0, Sverige-USA 1-0.

Big Boys Gone Bananas!*

I år 2011 kom den andra dokumentären med temat Dole.  Big Boys Gone Bananas.

Fredrik Gerttens genidrag var att dokumentera hela händelseförloppet som utspelade sig efter inspelning av Bananas. Det resulterade i ytterligare en dokumentär; Big Boys Gone Banans (2011).  Dessutom startade han en egen hemsida, www.bananasthemovie.com, där all historik finns bevarad.

Amerikanska självständighetsförklaringen första författningstillägget (1791) behandlar religionsfrihet, yttrandefrihet, pressfrihet, mötesfrihet och petitionsfrihet (rätten att påtala missförhållanden och föreslå lagändringar för kongressen utan risk för repressalier). Hur är det möjligt att ett amerikanskt företag kan strida mot samtliga punkter?