Minirecensioner: Hunger och Shame
Jag blev nyfiken på regissören Steve McQueen efter jag såg hans senaste film 12 Years a Slave tidigare i år. Nu i veckan har jag äntligen fått chans att avnjuta hans enda två tidigare tidigare filmer Hunger och Shame. Efter jag sett dem kändes det vettigt att bjuda på två minirecensioner.
Hunger (2008)
Blev väldigt chockad över hur brutal och vidrig fånghanteringen på ett europeiskt västerländskt fängelse har sett ut. Hade jag aldrig trott. Fassbender är som vanligt genial och McQueens berättande är konstnärligt, rått och modigt.
Shame (2011)
Framgångsrike reklamchefen och sexmissburkaren Brandons (Michael Fassbender) värld blir komplicerad när hans emotionellt instabila lillasyster Sissy (Carey Mulligan) plötsligt står i hans lägenhet och ber om husrum på obestämd tid. Syskonens situation blir allt märkligare och mer krävande för de båda ju längre tiden går och aggressiva känslor bubblor allt kraftigare under ytan. Men vad händer när det kokar över?
Shame är en intressant film som är svår att sätta fingret på. Hela filmen verkar bygga på en isbergsprincip och det är tydligt att mycket sker latent. Det känns som om jag måste se om filmen för att verkligen kunna uppskatta dess fulla kapacitet.